Nej det är inte saltkristaller på marken, men det är en Saltkristall i bakgrunden.
Att strö salt i såren. Att ta något med en nypa salt. Det finns många ordspråk och anekdoter kring salt. Jag kommer att (inte helt osökt) ta mig friheten att använda mig en del av dem i denna artikel.
Varken människor eller djur kan leva utan salt. Salt består av de två grundämnena natrium och klorid. Natrium behövs för att nerverna ska kunna skicka signaler runt i kroppen. Klorid finns i magsäcken och ser till att magsyran bryter ner maten. Vi vet också att för mycket salt kan vara en orsak till högt blodtryck, vilket i sin tur ökar risken för att man ska drabbas av hjärtinfarkt och skador på njurarna.
I England under medeltiden kunde man se vilken social status någon hade på var han eller hon fick sitta i förhållande till saltet. Om man blev placerad mellan värden och saltet d.v.s. ”above the salt” var man en viktig person. Om man däremot fick en sittplats på andra sidan saltet, ”below the salt” var man inte mycket att bry sig om.
I Helsingborg vill man bygga nått som döpts till Saltkristallerna. Det är en monstruös byggnad på hela 14 våningar, där den närmst liggande byggnaden är enbart 7 våningar (då räknar jag ändå takåsen för den som två våningar), som skall placeras längst ut mot havet mitt i centrum av staden. Den skall innehålla ett stort kongresscenter, vilket de styrande politikerna tror skall bli ett lyft för staden. De tror i princip att detta kongresscenter skall bli stadens nya nervcentrum. Dock vet vi att allt för mycket salt är skadligt för kroppen och även för samhällskroppen. Snarare är det som så att denna byggnad lär bli en pidestal för den tudelade staden, där den ena delen lever i skuggan av den andra. Byggnationen kommer inte bara rent fysiskt att kasta en stor skugga över staden utan även att fortsätta att visa vilken social status man har, ut efter om man bor i de mer privilegierade områdena på norr ( ”above the salt”) eller i de mindre privilegierade områdena (”below the salt”), dit bla de södra delarna av Helsingborg tillhör. I Helsingborg satsar man nämligen gärna hundratals miljoner på utveckling av de norra delarna, emedan de södra får nöja sig med enbart tvåsiffriga miljoner.
Många kongresscentrar i allt fler städer skall därtill byggas nu. En del kommer att eka mer tomma än andra, är min spekulation, men det gör väl åtminstone sitt till i effekt för talarna (eko, eko). Ursäkta min sarkasm men jag brer på lite till, med att kalla dessa byggnadsmonument; moderna pyramider för pratkvarnarna. För pratkvarnar har vi att göra med, som inte vill se att man för eller senare kommer att både salta och peppra räkningarna för det offentliga med att betala för tomma kongresslokaler, nån stans i landet.
På platsen idag ligger en rockklubb inhyst i en byggnad som kallas Ångfärjestationen. Byggnaden har varit stadens station, för både båtar och järnväg och har en gedigen historia och ett speciellt utseende. När det gäller det alternativa kulturlivet i Helsingborg, då främst för ungdomar, kan man nog säga att rockklubben varit lite av livets salt för många. Ångfärjestationen och den där i inhysta rockklubben, vid namn The Tivoli skall flyttas och istället för att byggnaden skall ägas direkt av kommunen skall den hyras ut i andra hand av det multinationella företaget Midroc, som skall bygga Saltkristallerna och det där till liggande nya bostadskvarteret. Staden skall således förändras mot en stad som präglas av en skyskrapeliknande byggnad och där tillhörande nya överklasskvarter. De salta gossarna i kommunledningen; alliansborgarna, och socialdemokraterna har gemensamt drivit igenom projektet. Detta utan att gå till val på det eller ge medborgarna i staden möjlighet att säga sitt om denna avgörande förändring för stadens profil.
Vad har nu detta med Antonio Gramsci att göra?
Jo, nu handlar detta egentligen inte i grund och botten om varken en rockklubbs framtid, en byggnads bevarande och inte iheller först och främst om att stadens arkitektoniska profil skall förändras markant. Det handlar om demokrati och i förlängningen om aktivismen för en utökad demokrati - en verklig och levande demokrati. En demokrati som är mer än att vara röstboskap vart fjärde år åt politiker som mestadels gillar att göra lite som de vill mellan valen. Jag tillåter mig nämligen den "naiva" tron att en sådan demokrati är möjlig en dag.
Den italienske filosofen och politikern är kanske relativt okänd i Sverige, i alla fall utanför vänsterns studiecirklar. Han var med och grundade det italienska kommunistpartiet 1921. 1926 kastades han i fängelse av Mussolini där han satt till sin död nio år senare. Tiden i fängelset tillbringade han med funderingar kring makt och motstånd. Han hade fått upp ögonen för vad en totalitär ideologi kan göra med ett folk. Han slutsatser kan kortfattat sammanfattas i synen på att socialismen ovillkorligen måste kombineras med demokrati och att kampen för demokratin inget annat är en kampen för socialismen. Att människan måste lära sig att genomskåda "nedhållandets tänkesätt" och att underkastelsen är inlärd var också några av de slutsatser man kan dra av hans fängelseanteckningar.
I Helsingborg har vi minst sagt ett utbrett politikerfrakt. Detta bottnar säkert i många olika orsaker men en av dessa orsaker är när stora delar av medborgarna i staden i många enskilda frågor genom åren visat sig ha en annan uppfattning än vad majoriteten i fullmäktige har haft, så har de valda representanterna ändå överlag vägrat att lyssna in denna opinion. Man ser politikerna som smått arroganta, oavsett vilken sida blockgränsen de kommer ifrån. Förslaget Saltkristallernas föregående hantering och beslutsgenomförande har ytterligare förstärkt denna synen bland folk. Att socialdemokrater och borgerliga politiker gärna gör upp i vissa frågor har också varit en tendens i kommunen. De markanta höjningarna av politikerarvodena inför mandatperioden, är även en annan förklaring till politikerföraktet.
Att påstå att förakt för politik och för politiker har sin antipod i ett förakt ifrån de styrande för folket, är inte det bara en fråga om att hitta både hönan och ägget. 12000 personer som protesterade mot Saltkristallerna och för The tivoli och Ångfärjestationens bevarande genom medlemskap i en facebook grupp, negligerades som bestående av mestadels utomstädes och även med formuleringar liknande att ”det är ju så lätt att klicka sig med i en grupp”. När man därtill får höra uttalanden ifrån ledande socialdemokratiska helsingborgspolitiker, om att; ”det är bara en minoritet som protesterar”, ”de som kom till manifestationen var bara nyfikna”, ”det har alltid protesterats i den här staden, men sen har alla tyckt det blev bra ändå”, visar det lite vad det handlar om. Listan kan göras lång på de bortförklaringar som haglat mot vår aktivism för en folkomröstning i frågan. Helt klart bevis på någon form av folkförakt ifrån de styrande sida. Gramsci parafras att människan måste lära sig att genomskåda "nedhållandets tänkesätt" är för mig ganska tydligt mot bakrund av vad jag upplevt ”i kampen för en rockklubb”.
Förklaringen till vad som kom först ("hönan eller ägget", eller snarare båda två) ligger i att vår borgerliga demokrati i grunden bygger på ett privilegiesamhälle och är till för att konservera detta klass och privilegiesamhälle. Det är bra om politiker har väldigt mycket betalt och att de blir mångmiljonärer efter ett par mandatperioder. Då fattar de mer än gärna beslut för, "solidariserar" sig uppåt, med andra med mycket makt och pengar. Det är även bra om de kan fatta beslut bakom lyckta dörrar, det är bra om de kan föra halvt hemliga samtal med näringslivet toppar och det är sist men inte minst bra om de anser sig veta mer än gemene man om vad som är bäst för dem. Därför hittar man exempelvis gärna på teorier om att det endast är ett pedagogisk problem att förklara för folk vad för "bra" beslut som politikerna egentligen fattat. Någon tjänar således på denna hierarkiska, auktoritära och byråkratiska ordning. Genom denna ordning kommer politiken främst att vara bra för det stora intresset vi namn storkapitalet och dess intresse av ökande vinster.
När "gemene man" tappat tron på politiken, att de tycker att politiker ändå gör som de vill när de väl kommit till makten, så är det enbart genom att våga strida mot denna hierarkiska, auktoritära och byråkratiska ordning som vi kan skapa hopp för social förändring. Vi måste åter vinna demokratin helt enkelt. I detta sammanhang vill jag även se kampen för en rockklubb och kampen mot den föfulning av staden Helsingborg som byggnationen Saltkristallerna innebär. Skall demokratin verka för storkapitalet eller för folkliga intressen? Endast i sist fallet kan vi kalla det en verklig demokrati.
En folkomröstning om Ångfärjestationens bevarade på sin nuvarande plats mot en byggnation av Saltkristallerna, är den konkreta punkten vi drivit en namninsamling för. Namninsamling närmar sig nu sitt slut (sista augusti). Tyvärr har det rödgröna samarbetet i Helsingborg hittills inte kunnat göra upp om denna fråga, på grund av Socialdemokraternas fasthållande vid sitt förespråkande av byggandet av Saltkristallerna.
En vän till mig frågade,om du har att välja mellan en mer rättvis stad som blir fulare och en fortsatt orättvis stad som fortfarande är vacker, vad väljer du? Jag funderade och undrade smått mumlande om det inte var lite av ett pest eller kolera val? Det finns en parameter till, sa min vän, det ena av alternativen innebär mer folkligt inflytande, mer demokrati – en folkomröstning. Nej svarade jag, inget av alternativen innehåller det alternativet. Precis sa min vän, och det ser folk när dom skall gå och rösta... eller avgöra om de inte skall gå och rösta.
Jag vet inte om det är så illa som min vän påstår, att en enda vallöftespunkt måste inskrivas och lösas för att alla andra vallöften skall kunna infrias för de rödgröna i vår stad, dvs att vinna valet, men jag vet att det är en fråga som kommer att påverka vilken nivå som en fortsatt kamp för folklig förankring och ökad demokratisering av politiken får för utgångspunkt, i Helsingborg.
En enkel folkomröstning kan således vara ett steg framåt i kampen för en ökad demokrati och mer folkligt inflytande. Den hade gett energi för mer, om vi vill nåt mer. Nått mer än att sitta i parlamenten och fortsätta att konservera detta klass och privilegiesamhälle som vi lever i. Ok, vi får kanske en bättre välfärd; en mer rättvis stad, om de rödgröna vinner valet i Helsingborg. Och tyvärr en fulare stad med fortsatt misstroende mot politiken och med fortsatt auktoritära politiker. Det handlar om att ta steg framåt för en utökad demokrati och det finns fler frågor att fördjupa sig i, kring den diskussionen. Tyvärr måste jag avslutningsvis säga, att även mitt parti vikit ner sig kring Ångfärjestationsfrågan och inte vågat pressa socialdemokraterna om en uppgörelse för en folkomröstning, i de rödgröna förhandlingarna. Nåväl, jag skall inte strö mer salt i de såren just nu, men jag kommer även att återkomma mer kring det i senare blogginlägg, för det sk. ”interna” sammanhanget hänger nämligen även ihop med synen på demokratin och inte minst, kampen för socialismen.
Namninsamlingen finns här, att plocka ned för utskrift eller för underskrift digitalt direkt på hemsidan:www.bevarathetivoli.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar