Alliansens egentliga agenda?

Anders Borg uppe i talarstolen i unga år.

Under tiden vi väntar på vad för löning som väntar de sjuka och utsatta i vårt land inför årsskiftet 2009, nu när den bortre parentesen (läs ättestupan) är införd för sjukförsäkringssystemet, försöker vi oss på en liten analys för vad som kan vara regeringens egentliga motivation för den förda politiken. Vilka är de ideologiska bottnar den vilar på? Det är nämligen många som inte förstår motiven bakom den förda politiken och varför nu närmare hundra tusen människor i vårt land de närmaste åren skall utsorteras ur sjukförsäkringssytemet och varför det ö h t skall sättas en bortre parentes för sjukskrivningsperioderna? Låt oss först börja med lite filmtime för att lätta upp stämningen lite, sätt bara inte skrattet i halsen!

Nyliberalismens ideologiska kärna

Ideologier är något ganska komplext och inte så lätt att förstå sig på alltid. Det bottnar i djupa filosofiska resonemang som vi inte kan fördjupa oss i allt för mycket här. Låt oss bara konstatera att det bör röra sig om en samling åsikter som skall hänga ihop i någon form av konsekvens och med ett visst mål för människan och samhället. Vilket det naturligvis inte heller gör alltid och som även då är en grund till det grumliga i det här med ideologier. Nåväl om vi utgår ifrån mål och visioner kan vi väl i alla fall se några konturer att syna efterhand.

När det gäller att utforma en politik utifrån ideologiska ställningstaganden så har jag full respekt för det oavsett om det kommer ifrån en högerståndpunkt eller vänsterståndpunkt, dvs ifrån en konservativ, liberal, socialliberal eller ifrån någon form av socialistisk övertygelse. Det är en form av ärlighet i debatten att stå för sina grundvärderingar och målsättningar. Att direkt argumentera för dem gör att alla kan bedöma själv vilka konsekvenser den förda politiken skulle kunna få för samhället.

Nu är det inte så enkelt att debatter och diskussioner alltid förs så rakt och tydligt med att man presenterar sina avsikter ideologiskt. Ideologier maskeras oftast inom ramarna för vad som för tillfället kan anses vara politiskt korrekt. Man hoppas också gärna friskt mellan sin ideologiska motivation och andra bevekelsegrunder. Ideologi maskeras exempelvis oftast med ekonomiska argument (vi har inte råd osv). Duger inte det ekonomiska argumentet hittar min sin reträttpunkt ideologiskt (bidrag är ingen rättighet). Man är oftast inte i heller speciellt konsekvent mot sin egen ideologiska kärna i heller, vilket i och för kan vara både ett friskhetstecken eller ett sätt att dölja sin verkliga agenda. Ideologier har ju ofta sina rötter i 1700 och 1800-talets många tänkare och dess historia och det är ju helt enkelt som så att tiderna, språket och kulturen förändras i takt med de samhälleliga förändringarna överlag. Därför kan en förändring av ens ideologiska ståndpunkter naturligtvis vara sunt. För att ta ett självkritiskt exempel så som socialist, skulle jag vara dogmatisk marxist skulle jag anse att staten enbart är en institutions som skyddar den borgerliga klassordningen och som inte går att förändra (utan som måste störtas). Arbetarrörelsens historia visar för min del att den går att förändra gradvis (om än svårligen), vår offentliga sektor och våra välfärds och trygghetsystem har varit ett tecken på det. Det betyder där emot inte att jag anser att staten som den ser ut idag är mer en garant och lättare att styra utifrån arbetarrörelsens strävan än för borgerlighetens agenda, tvärt om. Detta bevisas ganska tydligt av att det är lättare att riva ned välfärden ifrån borgerlighetens sida, än att det varit och är att bygga upp den. Nåväl, det hänger naturligtvis också på hur offensiv man vill vara för att bygga upp den igen. Politik är at vilja var det nån som sa (Olof Palme).

Vad ligger då bakom retoriken att alla skall jobba och ingen skall ha bidrag? Jo den borgerliga föreställningen om en absolut frihet som är lika för alla och marknadens allenagörande för att se till att alla kan få en försörjning, även den sjuke. Alla är ifrån början lika fria och alla kan göra rätt för sig, även den sjuke. Bidrag är ett sätt att leva på andra som alltid är fel, även för den sjuke. Det är fel att leva på andra och att hjälpa andra skall inte vara ett obligatorium (genom skatter) utan ske frivilligt. Det gäller således att planera för alla tänkbara sjukdomar man kan drabbas av (även för den sjuke).

Man kan naturligtvis fråga sig vad begreppet leva på andra verkligen innebär. Stigande företagsvinster, ökade börsvärden och bonusavtal för bolagsdirektörer verkar exempelvis inte vara ett sätt att leva på andra, utan det är bara ett ”naturligt sätt” som marknaden fungerar på, ett resultat av den sk. osynliga handens styrande av marknaden, som inte går att ifrågasätta (naturligtvis går det).

Den osynliga handen: varje individ strävar bara efter sin egen vinning , och i detta liksom i många andra fall leds han av en osynlig hand att främja ett syfte som inte ingick i hans avsikter. Robert Nozick s. 51, Anarki stat och utopi.

Det finns naturligtvis fler sådana likartade frågor att ställa om vem som tjänar på och lever på vem egentligen, och om vem som är en parasit eller inte, men det kräver då ett ekonomiskt rättvisebegrepp, samt en helt annan socioekonomiskt analys av samhället än den gängse rådande. Något som liberalismen inte håller sig direkt med. För liberaler är ojämlikheten i ett samhälle oftast naturlig eller inget större problem och rättvisa är enbart en juridisk fråga men sällan en social för dem. Åtminstone är lösningen aldrig social, det handlar bara om att öka tillväxten för att råda bot på orättvisorna (så skall marknaden komma i balans en dag).

Bland dessa teoriers mest frekventa nyliberala företrädare under de senaste årtiondena kan nämnas ekonomen Milton Fridman och filosofen Robert Nozick. Robert Nozick är den som är mest konsekvent i sina resonemang och driver de ideologiska förutsatserna till sin yttersta spets med sitt förespråkade av den minimala nattväktarstaten (staten skall bara upprätthålla polis, militär och vissa juridiska institutioner). Nu kan vi inte bemöta en 440 sidor nyliberal filosofi (läs sörja) här i ett blogginlägg som har det mer pragmatiska politiska syftet att rädda livet på sjuka och ge dem en dräglig levnadsstandard redan idag, men vi gör ändå en viss djupdykning i teorins osmakligheter (jag återkommer dock gärna på temat). Detta då vi ju har både en finansminister och en statsminister som varit flitiga anhängare av detta tankegods i sina ungdoms dagar och förmodligen är det delvis fotfarande. Något man dock döljer skickligare nu under puttsade fasader av ljusblå och orange färgskala och etiketter så som den moderna reklamepiteten NYAmoderaterna och den något äldre epiteten arbetarparti.

Låt oss stanna vid Robert Nozick försök att formulera en slagkraftig paroll som kan konkurera med kommunismens paroll; Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov. Den lyder så här:

”Från var och en efter hur han väljer åt var och en ut efter hur han väljs”

För att detta inte skall låta allt för trubbigt och rått har Robert Nozick även en långversion av detta:

Från var och en efter vad han själv vill göra, åt var och en efter vad han tillverkar åt sig själv (kanske med avtalad hjälp av andra) och vad andra väljer att göra för honom och väljer att ge honom av vad de själva har fått tidigare (enligt denna maxim) och ännu inte har gett ut eller överfört.

Vi skall således enbart välja varandra under den totalt fria konkurrensen mellan individerna i ett samhälle (för utom att det var rätt länge sen vi tillverkade för oss själv först och främst). Det är den nyliberala ideologins kärna. Vi kan ha viss respekt för denna inställning om det även hade presenterats så rakt och tydligt i från Alliansen och dess partier, men nu görs inte detta. De sk. Nya moderaterna och dess kringtrupper (de andra borgerliga partierna) hävdar istället att de är för ett generellt välfärdsystem. I stället för att avslöja sina långsiktiga avsikter så presenter man förslagen på basis av vad vi har råd med och på basis av någon form av empati. En empati och humanism som egentligen inte finns i deras ideologiska kärna!

Grundproblemet med denna teori är att den bygger på att alla har en likartad valmöjlighet och en likartad förmåga samt likartade resurser (ekonomisk, socialt och kulturellt) att kunna förverkliga sig själv. Det andra feltänkandet är att det förutsätter en ett absolut oberoende ifrån varje individ när man kastas in i livet och när man växer upp och fortlever sitt liv. Den tredje felaktiga uppfattningen är att den enes frihet inte kan inskränka på den andres frihet och aldrig gör det om det inte är ett direkt hot mot en annans liv. Men så ser inte de mänskliga relationerna ut och så ser inte människans samhälleliga utveckling ut och människans roll genom historien ut (inte den moderna historien ens)! För det första kastas vi in i livet i ett absolut beroende, likaså avslutar vi det ofta i ett beroende. För det andra växer vi upp under sociala och kulturella omständigheter som baseras på tidigare generationers ekonomiska förhållanden, en historia som på inget vis bygger på något jämlikt samhällskontrakt eller på lika villkor. Snarare är det undertryckande, förtryck, erövring, utsugning och våld som dominerat historien! Det är den historiska ryggrad som kapitalismen uppträder ur och fortfarande själv bygger på, en ständig strävan efter dominans av de redan ekonomiskt starka över andra och det är vad den ”osynliga handen” får till konsekvens även på den totalt ”fria” marknaden idag, just på grund av att ojämlikheten är så avgrundsdjup mellan människor ifrån början i välden! Tvånget och nödvändigheten är det som dominerar de mänskliga relationerna fortfarande och det är de villkoren som vi ”kastas” in i!

Alla val är inte i heller frivilliga för en individ, det finns ingen abstrakt frihet, friheten är alltid betingad av vilka materiella förutsättningar vi ställs inför. Vi har t o m vissa ramar för vår intellektuella frihet ut efter dessa våra sociala vilkor. De flesta val måste vi istället göras på basis av brister i valmöjligheter. Ett val mellan winerbröd eller kanelbulle kan anses som ett fritt val, men ett val mellan att svälta och att arbeta för en knapp överlevnadslön är inget fritt val, det är ett val med ett underförstått hot i botten (så vida man inte anser att det står en fritt att leva). Detta val är dikterat av någon annan som har tusentals gånger större ekonomiska resurser och som i det här fallet då kan välja bland massvis med andra människor i samma svältshotssituation och därmed utnyttja sin maktposition, för att helt bestämma lönenivånerna för alla andra. Det är exempelvis därför vi har haft mattor på Ikea som tillverkats med hjälp av barnarbete – barnen har inget egentligt val och det utnyttjade så klart Ikea (även om de förnekar det i efterhand)!

För att närma oss vår svenska förhållandena för de mest utsatta i vårt land, så är ett val som innebär en avsevärd försämring för ens levnadstandrad, naturligtvis inte i heller något fritt val för en. Om man befinner sig inom den sk. Jobb och utvecklingsgarantin och det är en förutsättning för att få en bibehållen försörjning är det naturligtvis inte ett fritt val att lämna den. Det vore också som att säga att det är frivilligt att leva! Ett annat exempel, en person som är arbetslös och av arbetsförmedlingen tvingas in i en praktikplats efter låt oss säga tre månader får frågan av sin arbetsgivare om han vill gå kvar på praktikplatsen ytterligare några månader, så utnyttjas också denna ickevalssituation av arbetsgivaren till sin fördel (gratis arbetskraft), då konsekvensen till att tacka nej för den arbetslöse ju är att mista sin ersättning! Att av arbetsgivaren sen ställa följdfrågan ”har du något annat val”, efter att först ha ställt frågat ”vad vill du”, i en sådan situation, är bara bevis på den totala ohederligheten i detta frihetsbegrepp (ett exempel ifrån verkligheten och arbetsgivaren var just moderat).

Att fråga en sjuk om denna VILL gå på arbetsträning eller börja jobba, på villkor som myndigheter ritar upp omständigheterna för (AF och/eller FK) med hot om att annars helt bli av med sin sjukersättning eller aktivitetsstödsersättning är också i paritet med samma fördummande frihetsbegrepp. Den sjuke har inget val, ut och testa om du kan jobba eller om du ramlar ihop, bevisa att du är sjuk (vi tror inte på din läkare längre), är det verkliga meddelandet som kavlas ut till den sjuke. Frihet utan någon egen förhandlingsposition - frågan är om det ens är liberalt!

Vi skulle kunna rada upp än fler exempel på dessa valsituationer som egentligen är ickeval för den ena partnern (löntagaren/arbetaren) ifrån vår arbetsmarknad idag, men vi nöjer oss med dessa i denna bloggtråden. Naturligtvis ser inte en liberal dessa ickevalssituationer. Istället verkar de oförtrutet vidare med att dra upp linjer för hur tryggheten inte längre skall garanteras av det offentliga medlen längre. Långsamt och tålmodigt men säkerligen med enbart en riktning strävar de på för att marknadens ojämlika vilkor skall få styra allt och därmed göra socialpolitiken till en randanmärkning i samhällslivet (som välgörenhet möjligen). Målet med den förda politiken när det avser socialförsäkringarna är helt klart att avskaffa den gemensamma sjukförsäkringen på sikt, till förmån för privata försäkringar.

Detta är således den liberala ideologiska motivationen till den förda politiken, allt skall privatiseras i slutändan och allt skall det kunna handlas med av privata aktörer med vinstintressen. Har du inte själv kalkylerat med alla beroendesituationer som kan uppkomma i genom livet, köpt dina egna försäkringar, har du inte förmögenhet, släkt och vänner eller någon som med välgörenhetsalmoser frivilligt vill rädda ditt liv och trygga din försörjning vid sjukdom, får du skylla dig själv.

Vill man fortsätta kalla sig liberal, eller åtminstone nyliberal, får man nog erkänna detta och att man anser att olika villkor för människors grundtrygghet är ok, men då har man också erkänt att man inte anser alla människor som lika mycket värda och att nyliberalismens konsekvenser egentligen pekar ut riktningen mot en ren socialfascistisk ordning, en ordning som har lite med verklig personlig frihet att göra för större delen av befolkningen.

Det finns dock en och annan liberal genom historien som hållit sig med en viss ärlighet. En bok som liberaler flitigt har hyllat för sina ekonomiska teorier är Principles of Political Economy av John Stuart Mill. Däremot vill inte liberaler så gärna känna av hans nästa bok On Liberty. Den erkänner nämligen delvis att friheten inte är lika för alla (eller ens skall vara det):

Therefore individual liberty, as Mill's defines it, can only be enjoyed by those fovored by material status.

Citat en kort analys av On Liberty, källa: http://www.cyberpat.com/shirlsite/essays/mill.html

Läs gärna hela On Liberty här, den har mycket vettig att komma med och är intressant som ett historisk dokument: http://ebooks.adelaide.edu.au/m/mill/john_stuart/m645o/chapter3.html

Robert Nozick teorier må fungera i en teoretisk värld av ett fiktivt naturtillstånd men praktiserat på ett verkligt samhälle här och nu hade det varit en återgång till barbariska förhållanden av ett allas krig mot alla som hade förhindrat och söndrat alla möjlighet till social omsorg, solidaritet och en empatisk människosyn hos folk, på sikt. Boken är för övrigt smått förvirrande att läsa. Hade jag haft möjlighet till ett halvårs tids forskning skulle jag gärna helt ta dö på den rappakaljan. Under tiden ställer jag den mer pragmatiska frågan till nattväktarstatens förespråkare på följande korta vis;

Om du råkat ut för en olycka vilket är viktigast att det dyker upp på olycksplatsen, en polisbil eller en ambulans?

Vi har väl någorlunda visat att vad de borgerliga sysslar med är egentligen en falsk marknadsföring och ett döljande av sina verkliga syften. Men det är klart på en marknad finns ju en sk. osynlig hand som egentligen styr, så de styr kanske inte själv med hjälp av sina intellekt vägen mot detta systemskifte. Låt oss då hoppas på ett visst uppvaknande ifrån en och annan socialliberal åtminstone.

Skräckfilmer och bisarr humor

I dagens interpellationsdebatt i rikdagen försökte Monica Green (s) få svar på frågan vad socialminister Cristina Husmark Pehrsson ska göra för de som kommer att utförsäkras ifrån sjukförsäkringen.

Husmark hade sista replik och använde det på det mest nedriga retoriska sättet , med att ta upp vad socialdemokraterna uttalat 2008 ang. deras syn på arbetslinjen, och vrida det till sin fördel, en linje hon ju själv FORTSATT på och dragit in absurdum!

Det uttalande Husmark kunde utnyttja var följande:

... om en "konsekvent arbetslinje i alla socialförsäkringssystem". De är övertygade om att alla kan och bör jobba på något sätt "om så bara en timme per vecka".

Källa: http://www.ka.se/index.cfm?n=1644&o=1591&c=84209

Uttalandet är hämtat ifrån tidningen Kommmunalarbetaren och jag har själv citerat det tidigare, för att påvisa socialdemokraternas klavertramp och enighet med borgerligheten i denna fråga. Monica Green visar dock på att det finns ett visst uppvaknande ifrån den "mardrömmen".

Som slutkläm kom påståendet att hon minsann inte tror alla kan jobba, som Socialdemokratin påstår! Vilket hyckleri på hög nivå och tala om att ta en billig poäng! Men tyvärr, det är delvis så att Socialdemokraterna bjudit in till detta. Hade man ägnat sig åt en offensiv socialistisk strategi i att bemöta borgerligheten i stället för navelskådande i eftervalsanaalysen och ett hasande i hälarna på borgerlighetens lögnkampanj mo t de sjuka (läs mer här), hade kanske Monica Green haft en bättre utgångspunkt för sin ståndpunkt i debatten idag. Monica Green är tyvärr inte i heller den vassaste kniven i den Socialdemokraterna lådan, men en eloge för att hon åtminstone lyfter frågan (ett fall frammåt),

(verkar nästan som Husmark varit inne och läst här på min blogg och plockat russinen ifrån kakan för det som passar hennes agenda)

Trots sin retoriska skicklighet visade Husmark i övrigt enbart sitt fortsatta förakt för vad som händer ute i verkligheten och jargongen bestod mest av rena lögner och verklighetsförfalskning i förhållande till hur de sjuka nu systematiska utförsäkras, vilket redan nu drabbar tiotusentals människor i vårt land och bara nästa år kommer att drabba 50 000 till.

Sen var det det vanliga om att vi gör visst allt för de sjuka och vi har visst empati, ifrån Husmark, vilket vi vet är rent skitsnack! Antingen är hon så omedveten som hon gör sig och därmed inkompetent eller så är hon en kvinna med verkliga horn under den gråa kalufsen! Men man kan inte hålla på att mörka hur länge som helst, artiklarna har duggat tillräckligt tätt om både cansersjuka,reumatiker och t o m mänskor som legat på operationsbordet, som nekats sjukersättning!

I övrigt var det vaga löften om att de som utförsäkras nu skall få chanser till rehabilitering och återgång i arbete (vad för arbete kan man då undra). Husmark skröt med hur mycket pengar man skjuter till (1.2 miljarder). Vi påminner därför om vad som skett med myndigheten försäkringskassan tidigare och om de besparingar och nedskärningar som gjorts. Sedan 2006 har Försäkringskassans anslag minskat med nästan 600 miljoner kronor. Försäkringskassan räknar med att gå back för bara administrationen med minst en miljard i år. Samtidigt har man ju även dragit in anslaget till Arbetsförmedlingen med en halv miljard kronor, jämfört med år 2006.

Källa (försäkringskassans besparingar): http://www.dn.se/opinion/debatt/forsakringskassan-en-myndighet-i-kris-1.484371

Källa (arbetsförmedlingens besparingar): http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2689975.svd

Duktigt Husmark, du har puttat in 200 miljoner extra till rehabiliteringar, till myndigheter ni redan mjölkat ur på det tiodubbla! Husmark måste ha en bisarr form av humor eller nått!

Apropå den väntande skörden av journalistiskt uppvaknande, så misstog jag mig nog en del. Vi kan nu lägga följande konststycke i okritisk journalistik och spottande på de sjuka samt ljugande med hjälp av statistik, ifrån Svenska Dagbladet, till förnekelserna av de sjukas situation i vårt land:

Men det var som med filmerna Scream 1–3, en parodi. Försäkringskassan har telefonintervjuat 1558 av de totalt 2800 (!) personer som har utförsäkrats efter 180 dagar. 70 procent jobbade medan 1 procent hade socialbidrag.

Källa och hela artikeln: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3345621.svd

Här lyckas man först få 2% till att endast bli 1%. Det är de som beviljats bidrag, inte de som sökt försörjningsstöd (tidigare social bidrag). Hälften har nämligen nekats försörjningstöd (allt vanligare)! Men vilket är egentligen urvalet? Gruppen som undersökts är de som varit sjukskrivna med än 180 dagar och som därefter fått sin sjukskrivning indragen eller avslutat den då de blivit friska. Enligt rapporten är det 131 av dessa som fått sjukpenningen indragen mot sin vilja! Av dessa 131 hade 37 sökt försörjningsstöd, det är således hela 28 % som tvingats söka fösörjningsstöd! Därtill om man läser utredningen så visar det sig att det är minst en tredjedel som inte har nån egen försörjning genom förvärvsinkomst eller eget företagande alls. Människor som tvingas leva på halv sjukskrivning, sälja sina ägodelar och/eller lever på sin make/maka! Skrämmande dålig journalistik Svenska Dagbladet, riktigt skrämmande!

Sen har undersökningen gjorts i januari månad, innan regeringens politik hunnit slå igenom fullt ut! Därtill, väldigt få som svarat. Man kan ju lätt räkna ut att det inte är de mest sjuka och de som redan behandlats mest illa av myndigheterna som orkar svara på en sådan undersökning.

Borgerlig media fortsätter visst med att förvanska verkligheten ser vi, kanske efter devisen: Det är lättare att tro på en lögn man har hört tusen gånger än att tro på fakta som ingen tidigare hört.

Efter som det är Adolf Hitler som uttalat detta, och bisarr humorn och skräckfilmer varit dagens tema i denna debatten ändå, tillsammans med en hel del grodor, tillåter vi oss själva att raljera lite om vad som komma skall:

Vaknar massmedia nu?

Såg de här artiklarna idag på nätet:

http://www.nyheterna.net/opinion/godtycket_fortsaetter (på samma tema som mitt inlägg nedan)

http://arbetarbladet.se/ledare/1.1258550 (kan vi verkligen hoppas på en ideologisk kovändning?)

.. men kanske har massmedia vaknat nån kilowattimme nu?

Alla skall jobba ingen skall ha bidrag!

I denna andra delen om sjukförsäkringen tänkte jag ta och diskutera en del av det jag lämnade öppet i mitt förra blogginlägg.

Kärnfrågan är att ”alla skall jobba - ingen skall ha bidrag”. Denna fras finns som en gingel som ibland körts i sveriges radio p3. En yngre tjej skriker ut den med en smått primalskriks- skrällig röst. Den fick mig i början strax efter valet 2006 att mest skratta men idag får den mig snarare att rysa av obehag. Detta för att det nu finns en verklighet idag som målar upp konturerna av denna gingel till helt andra dimensioner. Sjuka skall nämligen inte tillåtas få sitt sjukbidrag (mer än i ett år) och därmed i konsekvensens namn förnekas att vara sjuka också.

Därtill, för långtidsarbetslösa gäller nu att man skall tvingas ut och jobba för en betalning till ARBETSGIVAREN på närmare 5000 kr i månaden samtidigt som de enbart får 65% av A-kassan i fortsättningen också. Jag skulle vilja använda begreppet arbetsköpare egentligen, men det är inte tillämpbart det ens! Det handlar således inte om gratis arbetskraft utan om steget än värre, av staten subventionerad arbetskraft. Arbetsgivaren får betalt och den arbetande får enbart ett överlevnadsbidrag! Må så vara att det enbart rör sig om offentliga arbetsgivare, stiftelser, organisationer och ekonomiska föreningar som kan få dessa nylivegna serverade för sig. Än så länge skall vi kanske tillägga?

Efter som de sjuka inte längre skall anses främst som sjuka lär dessa människor för eller senare också slussas in i den sk. Jobb och utvecklingsgarantin (om de är så pass ”lyckligt lottade” att de har en sådan plats) där de först skall tvingas söka en praktikplats efter en tid och sen i steg tre skall bli statsbetalda låglönearbetande, m a o en modern form av statare. Något som kanske kommer än tidigare för de som inte har A-kassa längre. Regeringen sitter nu och ritar på en sk. lösning för de som riskerar att utförsäkras vid årskiftet 2009. Mot bakrund av vad som hänt inom den sk. rehabiliteringsskedjan för folk hittills fruktar vi mer än vi hoppas på det förslaget.

Låt oss återvända till frågan om alla kan jobba, eller åtminstone nästan alla. För att nästan alla skall kunna jobba måste ju dessa som kan jobba då förutsättas ha en arbetsförmåga, även när man är sjuk, och i princip oavsett sjukdom (låter lite dumt, men så resonerar man). Denna arbetsförmåga skall då rimligen på nått sätt kunna konstateras och mätas generellt. På 1990 talet infördes ett sk. renodlat medicinskt sjukdomsbegrepp, förenklat varje sjukdom skulle ha sin specificerade sjukskrivningstid. Något som det fanns möjlighet till undantag för baserat på läkarnas egna bedömningar ut efter patientens individuella behov, men som idag i princip är avskaffat. Om det finns ett sådant renodlat medicinskt sjukdomsbegrepp har många ifrågasatt (sammansatt sjukdomsbild, flera sjukdomar hos patienten, medicinska biverkningar, skiftande symtom över tiden, personens sociala och ekonomiska omständigheter osv). Det medicinska sjukdomsbegreppet är således högst diskutabelt i sig.

Källa: http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11858

Nu har man alltså gått ett steg längre och infört ett arbetsförmågebegrepp, vilket baserar sig på detta ”nya” sjukdomsbegrepp som man dess utom spetsat till ytterligare (sjukskrivningstiderna för olika sjukdomar). Därtill finns det ingen tydlig definition av begreppet arbetsförmåga i lagstiftningen (eller dess konvergens arbetsoförmåga). I en proposition från mitten av 1990-talet framhölls att arbetsförmågan inte kan betraktas som något statiskt eller objektivt påvisbart tillstånd:

[proposition 1996/97:28, sidan 14]. I stället betonades förmågan att försörja sig själv genom förvärvsarbete trots sjukdom, och det framhölls att individuella hänsyn måste tas, eftersom samma sjukdom kunde påverka olika personer på olika sätt.

Källa: http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11841

Domare över detta är sist om sides en handläggare på arbetsförmedlingen och de sk. försäkringsläkarna och vi måste naturligtvis fråga oss vilken vetenskaplig kunskap dessa i så fall kan ha, om begreppen och definitionerna redan är otydliga? Men låt oss spekulera lite i att det skulle kunna finnas ett sådant någorlunda tydligt begrepp, hur skulle man då vetenskapligt kunna räkna ut en persons arbetsförmåga (dvs mäta den)?

En enkel metod att räkna på detta vore att ta ett genomsnitt av den arbetsförmåga som en person behöver för att klara sin vardag över huvud taget (tvätta, laga mat, städa, gå på toaletten, ta hand om barnen osv) och se om personen först och främst klarar av detta för egen del på ett tillfredsställande vis. Ovan på det skulle man kunna lägga förmågan att utföra ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Klarar man inte av sina normala hemmasysslor ens på grund av sin sjukdom kan man ju inte anses ha en arbetsförmåga att lägga på ett arbete utanför hemmet. Detta vore också ett gott humanistiskt perspektiv att se på vår arbetsförmåga på, i vårt moderna tid med allt större krav, och vi hade kunnat få ett erkännande att även annat arbete än det vi får betalt för har ett visst värde och en betydelse i samhället (goda uppväxtförhållanden för barnen exempelvis). Men så resonerar man inte alls, tvärt om! I stället resonerar man som så ute på försäkringskassorna att klarar du av minsta lilla syssla i hemmet har du en arbetsförmåga att lägga utanför hemmet! Därtill så kan den sjuke då mista den handikapphjälp och den eventuella handräkning man haft i hemmet, om en arbetsförmåga har bedömts - en dubbel bestraffning således!

Sjukförsäkringen handlade förr mycket om samhällets ansvar för att öka människors möjlighet att kunna arbeta om den var nedsatt, nu gör man i stället bedömningen ut efter en statisk arbetsförmåga som det sen är upp till den sjuke att motbevisa att han inte har. Det fanns ett långsiktigt synsätt om att den försäkrade skulle kunna återuppta sitt arbete – utan våda för hälsan på sikt. Nu anses arbete i alla situationer vara en form av rehabilitering som är positiv, oavsett arbetes art och den sjukes övriga omständigheter. Något som naturligtvis är absurt, då det ju ibland är arbete som är orsaken till sjukdomen.

Vi ser nu en bedömning som bygger på två begrepp, dels det renodlade sjukdomsbegreppet (som socialdemokraterna införde redan i slutet av 1990-talet) och där på har man lagt till arbetsförmågebegreppet. Två begrepp som lagstiftningen inte har lyckats definiera och som svårligen låter sig definieras rent vetenskapligt!

Med hjälp av denna flummiga lagstiftning kan Försäkringskassan naturligtvis neka folk sjukersättning på vilka grunder som helst, och det har man redan gjort för tiotusentals människor. Nu kommer steg två där man istället konsekvent slussar ur folk ur systemet, en bortre parentes är satt med socialkontoren nästa för de sjuka och därmed ekonomisk ruin för dem. Detta visar allt för tydligt på avsaknad av alla humanitära hänsyn så nu jobbar man från regeringens sida på ett åtgärdspaket, som kommer att ha som huvudingredienser vad, kan man fråga? Jo att sätta de sjuka i någon form av sysselsättning! Egentligen borde det ju handlar om vilken verklig rehabilitering som man behöver för att kunna öka sin arbetsförmåga och om detta ö h t är möjligt för den enskilde individen. Frågan är också vilken ersättning man kommer att få – skall det vara nån form av nykonstruerat socialbidrag, vem skall betala ut det, försäkringskassan eller kommunerna? Kommer den ekonomiska nivån att ligga på det samma som för sjukersättningen? Vilka krav kommer att ställas för ersättningen på den sjuke? Frågorna är många och vi ser med både spänning och oro fram emot Alliansens förslag.

Visa solidaritet - sjukdomsförklara regeringen!

Denna vecka har nätverket Resurs dragit igång ett solidaritetsuppror. Nätverket Resurs är ett partipoliskt obundet nätverk som verkar för de sjuka och utsatta i vårt samhälle, för er som inte vet det. På bloggen http://resurs.blogg.se uppmanar Jenny Fjell som är läkare och initiativtagare till nätverket Resurs oss till att visa solidaritet och aktivitet kring de allt hårdare konsekvenser för människor som den nya sjukförsäkringslagen och den sk. rehabiliteringskedjan (läs utförsäkringsskedjan) dömmer folk till.

Läs även mer här om nätverket och gå gärna med: resurs.ning.com.

Men i de stora tidningarna och i massmedia överlag är det tyst. Så som det varit tyst i politiken överlag om dessa frågor för utom några heroiska artikelserier på Aftonbladet och i Expressen, som belyst den nya fattigdomen i Sverige ur olika perspektiv. Ifrån ledarsidor, debattsidor och ifrån politiska partiers företrädare är det tyst. Det som hörs mest är förnekelsen. Förnekelsen att något dramatisk och skrämmande hemskt nu händer i vårt land, för hundra tusentals människor. En skoningslös utrensning av folk ur sjukförsäkringen på de mest horribla och rättsvidriga grunder.

Vad Alliansen och vissa delar av media fortsätter med är försök att tysta, lugna och förlöjliga de protester som lyckas sticka över vattenytan. Det senaste försöken är att publicera statistik på att även försäkringbolagen nu sänker sina premier som tack för den minskade sjukfrånvaron. Det ingår i strategin att tysta folks oro med sådana mutor. Folk skall bli glad för lite mer pengar i plånboken så de glömmer vad som hänt med den del av befolkningen som av någon anledning är just sjuk. Att man själv kan bli sjuk är det lätt att förtränga då.

Men varför denna förnekelse ifrån den dominerande borgerliga tidningskåren och alla dess journalister? Förklaringen är enkel egentligen, dels rädsla ifrån journalisterna själv att bli av med jobbet och dels är det ju borgerliga medias främsta uppgift att i alla väder försvara just denna nu sittande regering, med alla tillbuds stående medel verkar det dess utom som. Men brukar det ändå inte finnas en viss journalistisk heder att beskriva verkligheten som den är? Jovisst, men inte om man förut redan deltagit i lögnkampanjen mot de sjuka och arbetslösa, under åtminstone fem års tid tillbaka innan valet 2006, understött av näringslivets propagandaapparater och försök till totalt förledande av opinionen. För allt bygger på en lögnkampanj som inleddes flera år innan valrörelsen 2006. En lögnkampanj som även Socialdemokraterna deltog i, främst genom en praktisk poilitk av ökad kontroll och försämrad rättsäkerhet för de sjuka (de sk. försäkringsläkarnas ökande makt över besluten är bara ett exempel). Allt för att blidka borgeligheten och den opinion ute i landet borgerlighet redan lyckats vrida åt sitt håll. Även efter valrörelsen när verkställandet av den nya borgerliga socialpolitiken gått igenom deltog man villigt på den nya agendan som Alliansen ritat upp (det kallas nog eftervalanalys med ett finare ord). Den 8 september 2008 kunde man te x läsa följande i Svenska dagbladet:

Bland annat vill socialdemokraterna ha en konsekvent arbetslinje i alla socialförsäkringssystem, alla bör kunna delta i någon arbetsinsats varje vecka. Även om man är långtidssjukskriven eller har sjuk- eller aktivitetsersättning (jobb och utveklingsgaratin idag) ska man kunna kombinera ersättning med arbete.

Källa: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1682493.svd

Även i tidningen Kommunalarbetaren kunde man läsa nästan samma text (ingen sk nyliberal tolkning enbart ifrån SVD såldes):

Nu talar socialdemokraterna om en "konsekvent arbetslinje i alla socialförsäkringssystem". De är övertygade om att alla kan och bör jobba på något sätt "om så bara en timme per vecka".

För att det ska bli möjligt vill de införa vad de kallar en alternativ arbetsmarknad, där anställningarna är permanent subventionerade.

Källa: http://www.ka.se/index.cfm?n=1644&o=1591&c=84209

Rubriken för artikeln är dess utom lätt osmaklig, det står Alla kan och bör jobba på något sätt och vi hoppas verkligen inte att Ylva Johansson själv uttalat detta. Nåväl det är en nog så osmaklig artikel och rubrik ifrån en journalist på en fackföreningstidskrift ändå och vi konstaterar väl bara att det är symptomatisk för journalister i allmänhet idag – att vara dumdristiga och okritiska. Nej alla kan och bör inte jobba - VISSA BLIR SÄMRE AV ATT JOBBA när de är sjuka, vissa är kroniskt sjuka och andra har latent återkommande sjukdomsbesvär som måste få rehabiliteras under en längre tid! Mer fördjupar jag mig inte i de konkreta dumheterna i ovan artikel om att alla kan jobba, vi konstaterar bara att enfald visst fåt råda över vetenskaplig kunskap även inom Socialdemokratin, för stunden just nu (mer i nästa blogg).

Lögnkampanjen som drevs på av Aliansen inför förra valrörelsen hade tre huvudingrensienser. Det första sjuktalen hade ökat lavinartat. Det andra fusket är utbrett inom välfärds och socialförsäkringen. För det tredje det lönade sig inte längre att jobba. Detta sammanfattades i parollen jobb inte bidrag. Hurraropen har varit många och backats upp av den än mer chauvinistiska bloggkommentaren efter den andra om hur lata folk är som lever på andras skattepengar till rena nidord om att sjuka och arbetslösa är parasitler på samhällskroppen. Nåväl, jag trodde det var det som skatter skulle användas till, att ge alla en skyddsförsäkring vid sjukdom och arbetslöshet. Är det nått som är viktigare än nått annat i statskassans budget så är det väl att finansiera vår grundtrygghet, eller hur? Jag återkommer dock till den diskussionen lite senare i ett annat blogginlägg, då det är en ideologisk fråga som behöver sin egen utsvävningsrymd.

Låt oss istället för en gång skull ta död på denna lögnkampanj så att åtminstone nån journalist kan vakna ur sin dvala och inse hur bedragen han eller hon egentligen blivit.

”Sjuktalen hade ökat lavinartat.”

Vi är faktiskt inte sjukare idag än vid 60-talet slut! 1970 låg antalet ersatta sjukförsäkringsdagar på c:a hundra miljoner, det samma som år 2000. Vi hade en topp år 2003 på c:a 110 miljoner ersatta sjukdagar, men den var inte värre än toppen i mitten på 80-talet och bara markant högre än 1976.

Lång innan valrörelsen drogs igång, år 2005, så hade sjuktalen redan börjat vända nedåt. Det är sant att antalet förtidspensionerade ökade under samma tid men det är även långtidarbetslösa (ifrån det svåra 90-talet), som närmat sig pensions åldern, vilka gått i förtidspension, som den siffran handlar om. Vi får ju även allt fler i den övre åldersgruppen. Antalet sjukskrivna personer minskade faktiskt ifrån 298 000 år 2003 till 211 900 år 2005 och fortsatte att minska 2006. Om man tittar på hela det sk. utanförskapet (sjuka, arbetslösa, förtidspensionerade) så kan vi se en ökning men det beror på vilket år vi jämför med. Jämfört med år 2000 rör det sig om 177 000 personer, varav ökad arbetslöshet står för 101 000 personer Förtidspensionering hade ökat med 102 000 personer under samma period. Men om man nu skall titta på det sk. hela utanförskapet och dess kostnader så kan man göra så som regeringar själv brukar göra , nämligen titta på utvecklingen av antal sk. helårsekvivalenter i åldrarna 20-64 som försörjs med sociala ersättningar och bidrag. Då ser vi en sjunkande kurva sedan 1994 ifrån 1 156 321 till 1 033 338 2003 (året för toppen för antalet sjukskriva (i början av år 2003).

Källa: http://www.scb.se/Statistik/OV/OV9998/2003M05/OV9998_2003M05_DI_01_SV_Summa_helekv.gif

Om vi tittar på en annan siffra, nämligen sysselsättningsgraden inom befolkningen (18-64 år) så ökade den ifrån c: 72% år 1997 till 75 % år 2000, dalade till knappt 73 % år 2004 för att åter stiga till 75 procent år 2006. Men sysselsättningsgradens största minskning kom mellan åren 1990, ifrån 83 % till 72 % år 1994, på grund av att arbetslöshet steg! Vi kan lätt konstatera att Aliansens kampanj enbart byggt på lögner på den här punkten med det ökade sjuktalen och även om det ökande utanförskapet överlag. När den ökade som mest var när vi hade en borgerlig regering i början på 90-talet!

”Fusket är utbrett inom välfärds och socialförsäkringssystemen.”

Här hittar vi en av de verkliga godbitarna när det gäller snaskiga överdrifter, där två näringslivsföreträdare använder lögnen om "lögnen" som vapen (man påstår att det ljugs om att vi inte ljuger/fuskar). Därill den mest tillspetsade formuleringen hittar vi även här, i DN Debatt 2007-10-17 där en artikel av Stefan Fölster och Fredrik Bergström fått rubriken; ”95 % av svenskarna kringgår välfärdssystemen”, om det utbredda ”fusket”.

Låt oss först ta död på lögnen om de ökande socialförssäkringskostnaderna. Socialförsäkringens utgifter, löpande priser, i förhållande till BNP har snarare minskat, ifrån 16,9 % av BNP till 15,4 % av BNP år 2006. Dess utom har Försäkringskassan konstatera att i socialförsäkringssystemet som helhet 2006 översteg inkomsterna utgifterna med 119 miljarder kronor (Försäkringskassan analyserar 2007:5, s. 44). 119 MILJARDER KRONOR, så mycket var ”överskottet” år 2006 i socialförsäkringarna!

Vi fortsätter på temat tokiga rubriker på tidningsartiklar. I DN 2008-04-22 00:50 (inte bra tid på dygnet för rubriksättning visst) sätts rubriken; ” Av socialbidragspengarna fuskas en femtedel bort”.

Om man däremot läser innehållet i artikeln ser vi verkligen det absurda och totalt felaktiga i rubriken:

Delegationen mot felaktiga utbetalningar har gjort egna undersökningar av vad allmänheten tror. De visar att upp emot tre fjärdedelar av såväl allmänheten som tjänstemän vid de bidragsutbetalande myndigheterna tror att bidragsbrotten är omfattande. Detta är oroväckande och riskerar att undergräva tilltron till systemen. Samtidigt visar andra undersökningar av själva utbetalningarna att 96 procent av de utbetalade beloppen i olika system är helt korrekta.

Totalt motsvarar detta 4 procent av de totala utbetalningarna, varav hälften - 2 procent - är bidragsbrott (de andra 2% är myndighetens eget slarv)! I övrigt, vad myndighetspersoner och allmänheten tror bevisar ingenting, möjligen då enbart att borgarna redan lyckats med sitt vilseförande av den allmänna opinionen!

Källa: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1682493.svd

Om vi går till fusket kring just sjukförsäkringen så var en av de sk. säkra källorna som Alliansen även byggde sina uttalanden på, rykten ifrån Försäkringskassan själv att 20% av bidragen skulle bestå av fusk. Vid närmare granskning samma år som ovan undersökning 2007 lämnade Försäkringskassans däremot en dementi (som delvis hemlighölls) där det visade sig att det inte var var 5:e person, utan 2 personer av 10 000 som bevisligen fuskade! Låt mörketalet vara det tiodubbla så har vi ett fusk på 2 promille! Naturligtvis ville inte Försäkringskassan trots påstötningar skicka ut ett nytt pressmeddelande, utan meddelande bara till TT att det uppstått ett missförstånd. Det är visst inte så lätt att vara en varelse med ryggrad alltid för vissa människor på den myndigheten. Är det någon läsare som betvivlar att budskapen om det utbredda fusket inom socialförsäkringarna varit något annat än en stor propagandalögn, om inte den största propagandalögnen som svensk politik någonsin drabbats av, så är det bara att googla sig vidare på siffrorna ovan och orden socialförsäkringarna eller sjukförsäkringen.

”det lönade sig inte längre att jobba” (jobb inte bidrag)

För en gång skull skall jag börja med att hålla med om rubriken här. Det lönar sig allt mindre att jobba för arbetare och lägre tjänstemän. De svenska lönerna har nämligen halkat efter omvärlden de senaste tio åren. I förhållande till vad som producerats har de minskat än mer. Sverige ligger näst sist i Europa om man jämför utveklingen mellan 1981 och 2005, bara Irland har en sämre löneutveckling.

Men det var nog inte det som Aliansen menade. Om vi skall vara lite godhjärtade så menade de att i förhållande till vad man får i ersättning ifrån A-kassa och sjukförsäkringen så lönade det sig inte att jobba (och folk är ju fuskare som hellre går hemma, det har vi ju bevisat ovan, he).

Sanningen är ju att många idag inte får ut ens 80 % av sin lön i A-kassan (de första 200 dagarna) sju av tio nådde inte upp till den nivån innan den borgerliga regeringen tog makten och nu är det så illa som åtta av tio! Taket i A-kassan ligger på låga 18700 i månaden och har du haft en bruttolön på 23000 kr (exempel på en byggnadsarbetares eller sjuksköterskas ingångslönenivåer) får du bara ut 64% av din nettolön (beräknat med 30% kommunallskatt)i arbetslöshetsersättning! Sjuksköterskor, poliser och journalister, får bara cirka 50 procent av sin tidigare lön (källa tidningen Kollega). Det samma gäller naturligtvis också då för de långtidssjukskrivna, som nu även ovan på allt fått sin sin ersättning sänkt från 80% till 75%.

Om man nu får nån ersättningen alls ifrån sjukförsäkringen mer, vilket jag kommer att diskutera mer i nästa blogginlägg här av mig i samband med nätverket RESURS solidaritetskampanj. Det lär i alla fall vara klart som korvspad att Aliansen har ljugit och bedragit svenska folket för att kunna inta regeringsmakten. Så nu väntar vi bara på att Sveriges journalistkår vaknar ifrån fönekelseprocessen när fakta lyser dem i ögonen. För vi har något mycket sjukt i detta land att belysa och den sjukdomen har den giftiga organiska beteckningen M+Fp+KD+C!

Där inte källa anges kommer fakta och statistik för den här artikeln ifrån Ekonomihandboken utgiven av ETC år 2006. En bok som underbygger alla argument med fakta ifrån offentlig statistik ifrån bla Statistiska centralbyrån och Riksrevionsverket.

Välkommen till min blogg!

Jag kommer att skriva mycket om den borgerliga regeringens politik och göra allt jag kan för att hjälpa till att få bort denna människofientliga regering ifrån makten som kastar ut sjuka ur försäkringssytemet och gör långtidsarbetslösa till nästintill livegna med betald arbetskraft för arbetsgivarna! Precis, inte gratis arbetskraft enbart utan betald utav staten med 223 kr om dagen. Det kallas t o m "varaktig samhällsnyttig tjänst" och ingår i Jobb och utvecklingsgarantins sista steg (mer om det senare)!

Jag kommer också att skriva en hel del om den ekonomiska krisen och dess orsaker och visa på att det inte är en sektor av systemet (finanssektorn) som krisar utan hela det kapitalistiska systemet, vilket hänger ihop en hel del med den rådande världsordningen i allt från flyktingpolitik till imperialistkrig om oljan och andra naturresurser.

Vi behöver en annan regering för att bygga upp välfärden igen men vi behöver även en långsiktig politik som vill sträva mot ett socialistiskt samhälle med gemensamt ägande som det dominerande och med en planerad produktion där människors egenmakt får komma till fullt uttryck över både sina gemensamma så som de mer privata livsvillkoren. Vi behöver bygga en demokrati för hela samhället som ger arbetare och tjänstemän makt över arbetslivet och kontroll över ekonomin och de sociala villkoren. Det är dags att börja driva ordningen med slavar och herrar, underordnade och överordnade, utsugna och profitörer till något som enbart står i historieböckernas texter!

Vi behöver även en politik där vi inte bara ses som ekonomiska motorer för en (kapitalets så som statens) ohämmade ekonomiska tillväxt, utan en som låter oss vara hela människor med möjlighet till ballans och harmoni mellan våra livssfärers olika delar så som fritid och arbete, vila och aktivitet, allvar och lek, vilket jag kommer att poängtera mycket i denna blogg. Därtill kommenterar jag även gärna alla inskränkningar av integriteten och yttrandefriheten, mer aktuellt än någonsin när övervakning och kontroll verkar vara vad liberalismen politiska företrädare hellre sysslar med än att stå som frihetens försvarare. Välkommen! /Klas